57. Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke.
58. Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull.
59. När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa.
60. Men Elisabet sa: "Nej, han ska heta Johannes."
61. "Varför det?" frågade de. "Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så."