1. När Paulus kom in, tittade han rådsmedlemmarna rakt i ögonen och sa sedan: "Bröder, jag har alltid levt mitt liv med ett gott samvete inför Gud."
2. Då befallde översteprästen Ananias att de som stod närmast Paulus skulle slå honom över munnen.
3. Men Paulus sa till honom: "Gud ska slå dig, som ägnar dig åt sådan dubbelmoral! Här sitter du för att döma mig efter Moses lag, och så bryter du själv mot lagen genom att befalla dem att slå mig."
4. De som stod bredvid Paulus sa då till honom: "Hur vågar du förolämpa Guds överstepräst?"
5. "Förlåt mig bröder", svarade Paulus, "jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju i Skriften: 'Du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.' "
6. Vad Paulus däremot visste var att några av medlemmarna i rådet var saddukeer, medan andra var fariseer. Han ropade därför: "Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag ställs inför rätta här idag, därför att jag tror att de döda kommer att uppstå igen."
7. Detta delade genast rådet i två grupper som började bråka med varandra.
8. Saddukeerna tror nämligen inte att de döda ska uppstå igen eller att det finns änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.
9. Alla i rådet skrek i munnen på varandra och några laglärare från fariseernas parti ställde sig upp och försvarade Paulus. "Vi kan inte se att den här mannen har gjort något fel", protesterade de högljutt. "Kanske en ande eller en ängel verkligen har talat till honom."
10. Men grälet blev bara värre och värre, och männen ryckte och slet i Paulus från alla håll. Till slut fick kommendanten ge order till sina soldater att ta med Paulus därifrån och föra honom till fästningen, eftersom han var rädd att de skulle slita honom i stycken.
11. När det sedan blev natt visade sig Herren Jesus för Paulus och sa: "Var inte rädd! På samma sätt som du har berättat om mig här i Jerusalem måste du också berätta om mig i Rom."
12-13. Nästa morgon samlades mer än 40 judiska män och svor att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.
14. Sedan gick de till översteprästerna och folkets ledare och sa: "Vi har svurit en ed och lovat att varken äta eller dricka förrän vi har dödat Paulus.
15. Be därför kommendanten att han låter Paulus ställas inför rådet igen. Säg till honom att ni vill undersöka fallet närmare, så kan vi döda honom när han är på väg hit."
16. Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus,
17. som genast kallade till sig en officer och sa: "Ta med den här unga mannen till kommendanten. Han har något viktigt att säga honom."
18. Officeren gick då till kommendanten och förklarade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta med den här unga mannen till dig. Han har visst något att säga dig."
19. Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: "Vad är det du har att berätta?"