40. Därför måste ni se upp. Låt er inte drabbas av det som Gud varnar för genom profeterna:
41. 'Se häråt, ni som hånar sanningen. Låt er förvånas och sedan dö. Jag ska göra något stort under er tid, något som ni inte kommer att tro den dag man berättar det för er.' "
42. När samlingen sedan var över och Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa vecka, på vilodagen, så att de kunde höra mer.
43. Många judar, och andra som tillbad Israels Gud, passade också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem: "Fortsätt att leva helt beroende av Guds godhet och förlåtelse."
44. På vilodagen, en vecka senare, kom nästan hela staden för att höra budskapet om Herren Jesus.
45. Men när de judiska ledarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började håna Paulus och förlöjliga allt han sa.
46. Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: "Ni judar skulle vara de första som fick chansen att höra budskapet om Herren Jesus, men eftersom ni avvisar erbjudandet och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk.
47. Det är också vad Herren har befallt oss, för det står i Skriften: 'Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk, för att du ska rädda alla på hela jorden.' "
48. När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada och hyllade budskapet om Herren Jesus, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49. Sedan spreds de glada nyheterna om Herren i hela området.
50. Men de judiska ledarna hetsade upp de högt uppsatta kvinnor som tillbad Israels Gud, och även de ledande männen i staden, och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området.
51. Båda två skakade då stadens damm av sina fötter och bekymrade sig inte mer om dem, utan fortsatte till staden Ikonion.
52. Och Jesus efterföljare fylldes av glädje och Guds heliga Ande.