30. Men Gud uppväckte honom från de döda,
31. och Jesus visade sig sedan många gånger under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu berättar om honom för Israels folk.
32-33. Och nu har turen kommit till er. Vi är här för att berätta de glada nyheterna om att Gud, just i våra dagar, har infriat sitt löfte till förfäderna, genom att uppväcka Jesus från de döda. Det är honom den andra psalmen i Psaltaren handlar om, när den säger: 'Du är min son. Idag har jag blivit din Far.'
34. För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda och aldrig mer behöva dö. Det förklarade han med orden: 'Jag ska infria mitt heliga och säkra löfte och ge er allt det goda jag lovade David.'
35. Och det löfte han tänkte på var detta: 'Du ska inte låta din heliga tjänare förmultna.'
36. Det här löftet handlar inte om David, för när David hade tjänat sitt folk enligt Guds vilja, dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.
37. Nej, det handlar om någon annan, en som Gud uppväckte från de döda, och vars kropp inte förmultnade.
38. Mina vänner, lyssna! Det är genom den här mannen, Jesus, som ni kan få förlåtelse för era synder.
39. Alla som tror på honom blir skuldfria inför Gud, något ni aldrig kunde bli genom att följa Moses lag.
40. Därför måste ni se upp. Låt er inte drabbas av det som Gud varnar för genom profeterna:
41. 'Se häråt, ni som hånar sanningen. Låt er förvånas och sedan dö. Jag ska göra något stort under er tid, något som ni inte kommer att tro den dag man berättar det för er.' "
42. När samlingen sedan var över och Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa vecka, på vilodagen, så att de kunde höra mer.
43. Många judar, och andra som tillbad Israels Gud, passade också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem: "Fortsätt att leva helt beroende av Guds godhet och förlåtelse."
44. På vilodagen, en vecka senare, kom nästan hela staden för att höra budskapet om Herren Jesus.
45. Men när de judiska ledarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började håna Paulus och förlöjliga allt han sa.
46. Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: "Ni judar skulle vara de första som fick chansen att höra budskapet om Herren Jesus, men eftersom ni avvisar erbjudandet och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk.
47. Det är också vad Herren har befallt oss, för det står i Skriften: 'Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk, för att du ska rädda alla på hela jorden.' "
48. När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada och hyllade budskapet om Herren Jesus, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49. Sedan spreds de glada nyheterna om Herren i hela området.
50. Men de judiska ledarna hetsade upp de högt uppsatta kvinnor som tillbad Israels Gud, och även de ledande männen i staden, och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området.