1. Be alltså att Gud ska hjälpa er att älska andra människor. Men be honom också om de förmågor som behövs i församlingen, helst förmågan att framföra budskap från honom.
2. Den som talar ett okänt språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen människa förstår ju vad han säger, eftersom Guds Ande låter honom tala hemligheter.
3. Men den som framför ett budskap från Gud talar till människor, och hans ord stärker andras tro genom förmaning eller uppmuntran.
4. Den som talar ett okänt språk blir själv stärkt i sin tro på Jesus, men den som framför ett budskap från Gud hjälper hela församlingen att få en starkare tro.
21-22. Ni måste inse att förmågan att framföra budskap från Gud är viktigare än att kunna tala okända språk. Att tala på ett okänt språk är nämligen inte ett tecken från Gud som får människor att tro. Det står ju i Skriften: " 'Jag ska tala till detta folk på okända språk och med hjälp av främlingars läppar. Men ändå ska de vägra att lyssna på mig', säger Herren." Om man däremot framför ett budskap från Gud är det ett tecken som stärker människors tro.
30-31. Men ni måste tala en i taget. Om Gud visar något för en annan i samlingen, ska den förste sluta tala. På så sätt kan flera få tillfälle att framföra det budskap de har fått från Gud, och hela församlingen kan lära sig något och bli uppmuntrad.
33-34. Gud tycker inte om när det är oordning, för han är den som ger frid. Därför ska kvinnorna inte heller sitta och diskutera högt vid era samlingar. Den regeln följer alla de troendes församlingar. Kvinnorna ska göra som det står i Skriften, och låta männen leda samlingarna.