Uppenbarelseboken 22:1-12 Karl XII 1873 (SK73)

1. Och han viste mig ena klara älf, med lefvande vatten, klar som christall, den gick ifrå Guds stol och Lambsens.

2. Midt uppå hans gator, och på båda sidor vid älfvena, stod lifsens trä, bärandes tolffald frukt, och bar sina frukt alla månader; och löfven af trät tjente till Hedningarnas helbregdo.

3. Och intet förbannadt skall vara mer; utan Guds och Lambsens stol skall blifva deruti, och hans tjenare skola honom tjena.

4. Och de skola se hans ansigte, och hans Namn skall vara på deras anleten.

5. Och natt blifver icke mer der, och de behöfva icke ljus, icke heller solens ljus; ty Herren Gud upplyser dem, och de skola regnera ifrån evighet till evighet.

6. Och han sade till mig: Dessa ord äro viss och sann; och Herren, de helga Propheters Gud, sände sin Ängel, att visa sina tjenare hvad ske skall innan kort tid.

7. Och si, jag kommer snarliga; salig är den som håller Prophetiens ord i desso bok.

8. Och jag är Johannes, som hörde och såg detta; och sedan jag hade det hört och sett, föll jag ned att tillbedja för Ängelens fötter, som mig detta viste.

9. Och han sade till mig: Se till, att du gör det icke; ty jag är din medtjenare, och dina bröders, Propheternas, och deras som hålla denna boks ord: Tillbed Gud.

10. Och han sade till mig: Besegla icke denna Propheties ord i desso bok; ty tiden är när.

11. Den som onder är, han vare ännu onder; och den som oren är, han vare ännu oren; men den som from är, han varde ännu frommare; och den helig är, varde ännu heligare.

12. Och si, jag kommer snart, och min lön med mig, till att vedergälla hvarjom och enom, såsom hans gerning är.

Uppenbarelseboken 22