2. Och han hade i sine hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafvet, och den vänstra på jordena.
3. Och ropade med höga röst, som ett rytande lejon. Och då han ropade, talade sju tordöner sina röster.
4. Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag ena röst af himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hafva, och skrif det intet.
5. Och Ängelen, som jag såg stå på hafvet och på jordene, hof sina hand upp till himmelen,
6. Och svor vid honom, som lefver ifrån evighet till evighet, den der himmelen skapat hafver och hvad deruti är, och jordena och hvad deruti är, och hafvet och hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer.