18. Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
19. Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
20. O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
21. Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
22. Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;