3. Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
4. Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
5. Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
6. Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
7. Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
8. Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
9. Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
10. Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
11. Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
12. Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
13. Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
14. Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
15. På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.