7. Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
8. Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
9. Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
10. Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.
11. Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
12. Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
13. Och talar om all din verk, och säger om din anslag: