22. Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
23. Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
24. Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
25. Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
26. Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
27. Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
28. Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
29. Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
30. Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
31. Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
32. Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
33. De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.