8. Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela.
9. Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
10. Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
11. Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
12. Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
13. Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
14. När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.