1. En Psalmvisa Davids, till att föresjunga.
2. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
3. Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
4. Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
5. Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
6. Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
7. En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
8. Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela.
9. Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
10. Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
11. Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
12. Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
13. Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
14. När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
15. När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
16. Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.