Psaltaren 64 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Psalm Davids, till att föresjunga.

2. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

3. Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

4. De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

5. Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

6. De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

7. De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

8. Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

9. Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

10. Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning. De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.