5. Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
6. Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
7. Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
8. Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela.
9. Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
10. Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
11. Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
12. Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
13. Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
14. Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
15. Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
16. Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop.
17. Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
18. Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
19. Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.