14. Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
15. Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
16. Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop.
17. Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
18. Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
19. Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.