13. Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
14. Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
15. Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
16. Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop.
17. Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
18. Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
19. Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
20. Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
21. Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.