5. Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.
6. Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.
7. Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.
8. Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.
9. Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.
10. Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.