13. Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
14. Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. Sela.
15. De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva.
16. Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. Sela.
17. Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
18. Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
19. Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
20. Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset. Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.