22. Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
23. Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
24. Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
25. Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
26. Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.