5. Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.
6. Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. Sela.
7. De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.
8. Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.
9. Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.
10. Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.