5. Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
6. Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
7. Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
8. Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
9. Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
10. Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.