8. Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
9. Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
10. Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
11. På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
12. Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
13. Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
14. De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.