7. Nu märker jag, att Herren hjelper sin smorda, och hörer honom i sinom helga himmel; hans högra hand hjelper väldeliga.
8. De andre förlåta sig på vagnar och hästar; men vi tänke på Herrans vår Guds Namn.
9. De äro nederstötte och fallne; men vi stå upprätte. Hjelp, Herre; Konungen höre oss, när vi rope.