15. Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
16. Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
17. Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
18. Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19. De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
20. Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.