3. Ty fienden förföljer mina själ, och sönderslår mitt lif till jordena. Han lägger mig i mörkret, såsom de döda i verldene.
4. Och min ande är i mig bedröfvad; mitt hjerta är mig i mitt lif förtärdt.
5. Jag tänker uppå de förra tider; jag talar om alla dina gerningar, och säger af dina händers verk.
6. Jag uträcker mina händer till dig; min själ törster efter dig, såsom en torrjord. Sela.
7. Herre, bönhör mig snarliga, min ande förgås; göm icke ditt ansigte bort ifrå mig, att jag dem icke lik varder, som i kulona fara.
8. Låt mig bittida höra din nåd; ty jag hoppas på dig. Kungör mig den väg, der jag uppå gå skall; ty mig trängtar efter dig.