8. Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.
9. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10. Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13. Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17. Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18. Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19. Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.