Psaltaren 137:4-9 Karl XII 1873 (SK73)

4. Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5. Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6. Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7. Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8. Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9. Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.

Psaltaren 137