Psaltaren 119:89-104 Karl XII 1873 (SK73)

89. Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

90. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

91. Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

92. Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

93. Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

94. Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

95. De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

96. Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

97. Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

98. Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

99. Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

100. Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

101. Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

102. Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

103. Din ord äro minom mun sötare än hannog.

104. Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

Psaltaren 119