82. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83. Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85. De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89. Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91. Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92. Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93. Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94. Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95. De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96. Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97. Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.