41. Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42. Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47. Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48. Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49. Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50. Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.