40. Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41. Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42. Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47. Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48. Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49. Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50. Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51. De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52. Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53. Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54. Dine rätter äro min visa i mino huse.
55. Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.