139. Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140. Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141. Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144. Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145. Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146. Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147. Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148. Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149. Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150. Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.