137. Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138. Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139. Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140. Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141. Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144. Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.