120. Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121. Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122. Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123. Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124. Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125. Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126. Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127. Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129. Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130. När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131. Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132. Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.