114. Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115. Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116. Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117. Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118. Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119. Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120. Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121. Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122. Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123. Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124. Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125. Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126. Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127. Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129. Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130. När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131. Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.