Psaltaren 119:105-119 Karl XII 1873 (SK73)

105. Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

106. Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

107. Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.

108. Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

109. Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

110. De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

111. Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

112. Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

113. Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

114. Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

115. Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

116. Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

117. Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

118. Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

119. Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

Psaltaren 119