7. När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
8. Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
9. Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
10. Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.