Psaltaren 105:9-24 Karl XII 1873 (SK73)

9. Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

10. Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

11. Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

12. Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

13. Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

14. Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

15. Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

16. Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

17. Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

18. De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

19. Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

20. Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

21. Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

22. Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

23. Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

24. Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

Psaltaren 105