Psaltaren 105:5-20 Karl XII 1873 (SK73)

5. Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

6. I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

7. Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

8. Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

9. Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

10. Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

11. Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

12. Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

13. Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

14. Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

15. Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

16. Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

17. Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

18. De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

19. Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

20. Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

Psaltaren 105