15. Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16. Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17. Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18. De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19. Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20. Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21. De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22. Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23. Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.