13. Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
14. Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
15. Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
16. Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
17. Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.