Psaltaren 102:1-9 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter.

2. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

3. Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

4. Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

5. Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

6. Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

7. Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

8. Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

9. Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Psaltaren 102