7. Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
8. En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
9. Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
10. Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
11. Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
12. Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
13. Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
14. Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
15. I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
16. Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
17. Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
18. Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
19. Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
20. Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
21. Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
22. Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
23. Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
24. Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.