3. Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4. En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5. Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6. Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7. Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8. All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9. Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10. Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11. Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.