10. Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11. Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12. Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13. Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14. Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15. Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16. Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17. Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
18. Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.