20. Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21. Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22. När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23. Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24. På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.