2. Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3. Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4. Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
5. Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.
6. Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7. Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.