1. Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
2. Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
3. Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4. Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5. Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6. Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7. Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
8. Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
9. Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.