1. Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
2. Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
3. Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4. Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5. Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6. Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7. Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.